Vart är man på väg...

Speciellt på hösten kommer det över mig, frågorna och funderingarna. Under sommaren har man hållit ett hårt tempo så man har inte haft tid att tänka efter men så lugnar allt ner sig och då kommer tankarna. Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig men det behöver ju inte betyda att det är dåligt för det. Det finns saker som jag skulle vilja ha ogjort och ändra på men skulle man gå och grubbla över det så hade det blivit trist i längden. Att det inte blev som man tänkt ledde mig ändå fram till torpet och till Jackhunden och det är lycka för mig. Att leva som jag gör idag innebär ju även en stor frihet i allt, så där har jag det väldigt bra! Sen har jag ju mina nära och kära som betyder mycket för mig och som jag betyder mycket för och det är en trygghet och glädje. Livet och framtiden är spännande för man vet aldrig vart vägen leder en...

Det skall ju hända när man minst anar det så jag går runt och minst anar det jämt för att inte missa något. Så idag är det ytterligare en dag i aningslöshetens tecken, man vet aldrig...

Trevlig helg! Kramis